Betyg: 6/10

Genre: Svensk deckare

Boken handlar om mordet på en till synes helt vanlig lodis i hans lägenhet i Stockholm. Den som leder polisutredningen är Bäckström. Intressantare personbeskrivning för en svensk polis får man leta efter.
Kommisarie Bäcksröm har alkis-tendenser, en skarp tunga och tveksam moral. Har ett språk och ett tankespråk som ofta lämnar mycket i övrigt att önska för den prydde läsaren.

Bäckström uttrykte det själv något i stil med: "Jag jobbar med utredning av mord, allt annat skiter jag i".

Det är främst Bäckström som gör denna bok läsvärd. Visst är historien bra också. Alkisen som mördats visar sig vara någon annan än den man trott, och kopplingar till andra brott uppdagas.

Boken är stundtals väldigt rolig mitt bland alla mord och intriger.

Slutet på boken tycker jag dock är lite avhugget. Lite som att Leif GW Persson då hade skrivit tillräckligt antal sidor.
Ett sådant typiskt avhugget slut återfinner man tyvärr också hos andra författare, som i några av Camilla Läckbergs böcker, som Predikanten och Sjöjungfrun.

Nej mer av författaren borde man kunna kräva än att lämna läsaren i ett tillstånd av undran över hur allt egentligen låg till.
Men det är en svensk kriminalroman och eftersom jag faller för den genren så får den ändå ett ganska bra betyg. Men ska man läsa kriminalroman tycker jag definitivt att det finns bättre böcker att läsa. Om inte annat så Sjöwall-Wahlöös böcker om Beck. De är för övrigt mycket bättre än Beck-filmerna.